1848-1935 French Jean Beraud Galleries Berauds father (also called Jean) was a sculptor and was likely working on the site of St. Isaacs Cathedral at the time of his sons birth. Berauds mother was one Genevieve Eugenie Jacquin; following the death of Beraudes father the family moved to Paris. B??raud was in the process of being educated as a lawyer until the occupation of Paris during the Franco-Prussian war in 1870. Beraud became a student of Leon Bonnat, and exhibited his paintings at the Salon for the first time in 1872, however he only gained recognition in 1876, with his On the Way Back from the Funeral. He exhibited with the Society of French Watercolorists at the 1889 Worldes Fair in Paris. He painted many scenes of Parisian daily life during the Belle epoque, in a style that stands somewhere between the academic art of the Salon and that of the Impressionists. He received the Legion d honneur in 1894. Berauds paintings often included truth based humour and mockery of late 19th century Parisian life. Along with frequent appearances of biblical characters in then contemporary situations. Paintings such as Mary Magdalene in the House of the Pharisees aroused controversy when exhibited because of these themes. Towards the end of the 19th century Beraud dedicated less time to his own painting, but worked in numerous exhibition committees including the Salon de la Societe Nationale. Beraud never married and has no children, he is buried in Montparnasse Cemetery beside his mother.  Related Paintings of Jean Beraud :. | The Wait (san11) | Le Cafe de Paris | the cycle hut in the bois de boulogne, c. | Women skating | Boulevard des capucines |
Related Artists:
WILSON, Richard
Welsh Romantic Painter, ca.1713-1782 British landscape painter, b. Wales. He studied in London and achieved success as a portrait painter, but after a visit to Italy (c.1750?C1756) he devoted himself to landscape in the classical tradition of Claude Lorrain. The exhibition of Wilson's Niobe in 1760 won him acclaim, and he was made a member and later librarian of the Royal Academy. His work did not become generally popular until after his death. Although his Italian landscapes did not depart from the classical tradition of picturesque Roman ruins and recumbent nymphs, his work shows considerable originality and breadth of treatment, especially in his many fine paintings of English country houses. He exerted a strong influence on subsequent landscape painting in England. On Hounslow Heath (National Gall., London) and Afternoon and Lake Nemi
Joseph Paelinck
Belgian Painter, 1781-1839, Flemish painter. The son of a farmer, he studied at the Academie in Ghent. He exhibited for the first time in 1802 at the Ghent Salon, then left for Paris where he was admitted into Jacques-Louis David's studio. In 1804 his Judgement of Paris (Ghent, Mus. S. Kst.) obtained a prize at the Ghent Salon. The first of numerous commissions that followed was for St Colette (1806; Ghent, St Baaf), which was in keeping with the contemporary Historicist vogue. In 1808 he was commissioned to paint a portrait of the Empress Josephine (Ghent, Mus. S. Kst.), and in the same year the town of Ghent granted him an allowance for four years of study in Rome where, with other former pupils of David, he took part in the decoration of the Palazzo del Quirinale; his contribution, Augustus Ordering the Adornment of Rome, is untraced. While in Italy he also painted a Neo-classical Invention of the Cross (1812; Ghent, St Michel), inspired by Raphael. In 1812 he returned to Ghent and in 1815 moved to Brussels to paint the portrait of William, Prince of Orange (1818; Brussels, H?tel de Ville). He painted several religious subjects, including a Crucifixion (1817; Sleidinge, St Joris) and the Disciples at Emmaus (Everghem Church), which have links with the 17th-century French tradition. Among the portraits he executed in this period is the Snoy Family
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).